Författare: Anders Johansson

Nyinflyttad i Höja, i ett hus från 1800-talet som är fullständigt upp och ner, sitter jag här och tänker. Var det verkligen detta Gud ville? Jag tittar tillbaka på hur det såg ut för ett år sedan. Tankarna som började komma om att flytta på oss. Att lämna Småland och flytta till Skåne, närmare familjen. Hur jag sedan leddes till att svara på en annons om en tjänst i Klippan. Och hur jag faktiskt fick tjänsten. Hur min man från början inte alls ville men hur Gud verkade också i honom. Jag ser Guds finger igenom hela processen. Och ändå! Tvivel kommer.

När så allt verkar gå på tok, när jag inte orkar stå emot mina tvivel. När jag känner mig svag och trött, så tar jag fram min Bibel trots att jag egentligen inte vill. Enligt min bibelläsningsplan ärr det dags att läsa Psalm 91. Motvilligt slår jag upp den och började läsa. Redan i första versen känner jag att denna text är för mig just nu. Så här står det:

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen…Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

Vilken tröst det blir! Jag fäller några tårar av tacksamhet till Gud för att Han har allt i sin hand och att Hans stora nåd också gäller för mig i mina svaga stunder. Han vet vilken dag jag läser denna text och hur jag mår just nu. Han finns med hela tiden.

Sedan känns allt mycket bättre. Han kräver inte att jag är stark. Han tycker om när jag är svag, för då får Han vara stark i mig.

Allt kan vara bra omkring oss. Vi har en säng att sova i, mat på bordet varje dag, vacker natur utanför fönstret. Ändå kan det i våra inre finnas sorg och fruktan. Många lider av att deras liv känns meningslösa och tomma. Även vi kristna kan känna så ibland, trots att vi har den bästa Tröstaren till vårt förfogande närhelst vi vill. Men fastän vi vet allt detta, fast vi har alla svar, så kan vi inte alltid känna den där saligheten man pratar om att kristna ska känna.

Om du någon gång känner så kan du slå upp din Bibel. Läs Psalm 91 eller någon annan text som ger dig tröst. Läs orden sakta för dig själv, inte bara en gång, utan många gånger efter varandra. Låt orden sjunka in på riktigt. Gör likadant en stund varje dag under en tid och se vad som händer. Kanske kommer Gud att tala till dig genom orden. Kanske får du nya goda tankar från Honom.

Han längtar efter att just du ska börja umgås mer med Honom och när du sitter med din Bibel på detta sätt så möter Han dig.

Har du frågor kring detta eller något annat så kan du höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns här på hemsidan. Och kom ihåg! Jesus älskar dig!

Anneli Rehnberg

Som pastor hamnar man ofta i spännande samtal om tron och livets svåra frågor. Precis det hände en gång då jag mötte en ung kvinna som hade många funderingar. Hon berättade att hon gärna skulle vilja ha tryggheten det innebär att vara en kristen, men att det är så mycket som är förbjudet när man har gett sitt liv till Jesus. Att dricka ett glas vin, att röka och att svära var de saker hon skulle sakna om hon blev kristen. Jag frågade var i Bibeln hon läst att just dessa handlingar är förbjudna. Det kunde hon inte svara på, detta var saker hon hört och därför trodde på.

Det är inte första gången jag hör människor säga sådant som anledning till att de inte kan bli kristna. Mindre ofta hör man att anledningen skulle vara att man vill fortsätta vara avundsjuk, girig eller att man inte kan låta bli att skvallra. Sådant som Bibeln faktiskt säger att man ska undvika som kristen. Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren, säger Jesus i Markusevangeliet (Mark 7:15). Det är hjärtat som är det viktiga, inte något annat.

Ingen människa är perfekt, vare sig den kristne eller ateisten, och det var därför Jesus behövde dö på korset. Vi fixar det inte själva. Vi har syndiga tankar hur mycket vi än försöker att inte ha det. Vi tänker ont om människor runt oss. Vi är avundsjuka på grannens nya fina bil. Vi har svårt att förlåta och lätt att hata andra. Ingen är färdig och kommer aldrig att bli det. Det är därför vi behöver Jesus och det han gjort för oss.

En kristen vän till mig råkade en gång i luven på en arbetskamrat och i stridens hetta sa han ett och annat som han inte borde ha sagt. Arbetskamraten sa då till honom: Och du ska kalla dig kristen! Min vän svarade: Ja, det är ju därför jag behöver Jesus. För att jag inte är perfekt. Det är inte bra för oss att svära och leva, vi kan göra illa människor och själva bli elaka och bittra. Det är inte bra för oss att röka eller att supa oss fulla. Båda dessa saker kan förstöra vår hälsa och när vi dricker för mycket kan vi göra dumma saker som vi ångrar efteråt. Men vi får ändå komma till Jesus precis sådana vi är. Det enda kravet är att vi svarar ja och att vi lägger våra liv i hans händer. Ju mer vi sedan lever med Jesus desto mer lika honom blir vi. De där sakerna vi tidigare tyckte var viktiga blir mindre viktiga i skenet av Jesus. Istället får vi en längtan att leva så som han lär.

En beskrivning av kyrkan som jag tycker är bra är denna: Kyrkan är inte ett museum för perfekta kristna utan ett sjukhus för blivande helgon (Artikel i tidningen Världen idag 2017-02-13). Och till det sjukhuset är alla välkomna, med bagage av både det ena och det andra slaget. Jesus vill lyfta av oss vårt bagage, våra bördor. Han tog all skuld och skam på sig när han dog på korset. Varför ska du och jag då envisas med att bära omkring på det? Allt dumt du sagt eller gjort förlåter han dig när du ber honom om det. När du förstår det får du frid i sinnet. Jesus säger i Johannesevangeliet: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet (Joh 14:27).

Så ta emot Jesu frid. Han dog på korset för att just du ska kunna göra det. Låt inte ditt hjärta oroas och tappa inte modet. Han finns där för just dig.

Anneli Rehnberg