Nyinflyttad i Höja, i ett hus från 1800-talet som är fullständigt upp och ner, sitter jag här och tänker. Var det verkligen detta Gud ville? Jag tittar tillbaka på hur det såg ut för ett år sedan. Tankarna som började komma om att flytta på oss. Att lämna Småland och flytta till Skåne, närmare familjen. Hur jag sedan leddes till att svara på en annons om en tjänst i Klippan. Och hur jag faktiskt fick tjänsten. Hur min man från början inte alls ville men hur Gud verkade också i honom. Jag ser Guds finger igenom hela processen. Och ändå! Tvivel kommer.
När så allt verkar gå på tok, när jag inte orkar stå emot mina tvivel. När jag känner mig svag och trött, så tar jag fram min Bibel trots att jag egentligen inte vill. Enligt min bibelläsningsplan ärr det dags att läsa Psalm 91. Motvilligt slår jag upp den och började läsa. Redan i första versen känner jag att denna text är för mig just nu. Så här står det:
Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen…Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.
Vilken tröst det blir! Jag fäller några tårar av tacksamhet till Gud för att Han har allt i sin hand och att Hans stora nåd också gäller för mig i mina svaga stunder. Han vet vilken dag jag läser denna text och hur jag mår just nu. Han finns med hela tiden.
Sedan känns allt mycket bättre. Han kräver inte att jag är stark. Han tycker om när jag är svag, för då får Han vara stark i mig.
Allt kan vara bra omkring oss. Vi har en säng att sova i, mat på bordet varje dag, vacker natur utanför fönstret. Ändå kan det i våra inre finnas sorg och fruktan. Många lider av att deras liv känns meningslösa och tomma. Även vi kristna kan känna så ibland, trots att vi har den bästa Tröstaren till vårt förfogande närhelst vi vill. Men fastän vi vet allt detta, fast vi har alla svar, så kan vi inte alltid känna den där saligheten man pratar om att kristna ska känna.
Om du någon gång känner så kan du slå upp din Bibel. Läs Psalm 91 eller någon annan text som ger dig tröst. Läs orden sakta för dig själv, inte bara en gång, utan många gånger efter varandra. Låt orden sjunka in på riktigt. Gör likadant en stund varje dag under en tid och se vad som händer. Kanske kommer Gud att tala till dig genom orden. Kanske får du nya goda tankar från Honom.
Han längtar efter att just du ska börja umgås mer med Honom och när du sitter med din Bibel på detta sätt så möter Han dig.
Har du frågor kring detta eller något annat så kan du höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns här på hemsidan. Och kom ihåg! Jesus älskar dig!
Anneli Rehnberg